jag vet faktiskt inte vad det är som gör porslinsdockor och clowner lätt skrämmande. kanske det är det uttryckslösa i dockorna och det falska ickesägande leendet hos clowner. jag brukar alltid jobba med uttryck och känsla. gärna i dubbelbemärkelse. det behöver inte vara provokativt för att vara intressant.
jag brukar även arbeta med sarkasm och vardagstrivialer. en tacksam källa som aldrig tar slut.
idag är målet att göra färdigt två tröjor och denna tygväska. återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar