har strykit alla textilier nu. jag känner en enorm lättnad över att ha fått det gjort. det är ju knappast en favoritsyssla. stryka kläder är överskattat. jag väljer själv kläder som man inte behöver stryka efter tvättning. nu är det ju högst nödvändigt att göra det eftersom man måste härda färgen så att det håller i fler tvättar.
just nu har jag tom. tid att finjustera detaljer jag inte är nöjd med. jag som trodde att jag aldrig skulle hinna med allt innan lördag.
att ha en utställning är lite som att skriva en uppsats på högskolan. man stirrar sig hemmablind på arbetet och tillsist är man så trött på det att man inte känner något positivt alls inför slutexaminationen/vernissaget.
det återstå att se hur det upplevs när jag hänger arbetena på fredag. och det är ju snart. jag är väldigt nervös när jag tänker på det, samtidigt som det ska blir spännande att se hur reaktionerna blir. klart jag hoppas på succé. men jag är lite oroad av att stilen är för en smalpublik. det är ju knappast hötorgskonst jag har gjort. den är väldigt nichad.
kanske det också beror på att jag längtar tillbaka till småspecialbutikernas manér med kvalitet före kvantitet. jag föredrar själv att ha något unikt som kanske är dyrare än att gå på massprodoktion och försvinna i massa och mängd.
jag blir alltid så uttömd när jag har arbetat inför en utställning. vad blir nästa projekt? klart jag drömmer om att lansera mina tröjor i klädesbutiker. men det är också en kamp och en smal väg att gå. men ett livsmål helt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar